Föreningen Nordsvenska Hästen firar 100 år och därför kommer vi under året dela med oss av en historisk tillbakablick. Så vi börjar från början.
Under 1800-talet blev den gamla lanthästen genom inkorsning av importhästar starkt påverkad. En omfattande, planlösa korsningsavel som bidrog till att den svenska lanthästen snart skulle varit borta och glömd, om den inte blivit stoppad.
Lägg namnet Wilhelm Hallandet på minnet. Som distriktsveterinär i Hedemora-Garpenberg intresserade han sig för lanthästen och dess väg mot undergång genom korsningsaveln. 1894 bildade han Södra Dalarnes Hästvänner. Och han satte igång ett energiskt arbete för att dämma upp korsningsvågen och ta tillvara på de oblandade resterna av inhemskt hästmaterial. Hela svenska veterinärkåren grep kraftigt in i arbetet för att rädda Svenskhästen.
En rekonstruktion på vår gamla lanthäst genom renavel på de spillror som i bygderna räddats påbörjades. Me bristen på lantrashingstar var stor och man vände sig till Norge där renavel på Gudbrandsdalska Hästen pågått sedan 1870-talet. Genom konsekvent och målmedvetenhet byggdes nu vår nygamla lanthäst upp.
I det statliga premieringsreglementet från år 1900 står för första gången den officiella rasbeteckningen ”Nordsvenska hästen”. Flera namn hade diskuterats men professor Hallander och Södra Dalarnes Hästvänner använde detta rasnamn redan 1894.
Läs mer om den nordsvenska brukshästens historia i boken ”Föreningen Nordsvenska Hästen 75 år 1924-1999” https://nordsvensken.org/produkt/foreningen-nordsvenska-hasten-75-ar/
