hits counter
FNH_logga.png                                                             
 
Stadgar Styrelse Granskningsgrupp Medlemskap Draglagsprov Blanketter
Hem Föreningen EU-projekt Distrikt Avel Registrering Hingstar Ston KBI/FKP Utmärkelser PR/Info allmänt FNH-Ungdom Aktiviteter Utbildningar Forskning Hästannonser Kontakt Länkar Kalendarium Hästdagar

Föreningen

Nordsvenska brukshästen

Den nordsvenska hästen är jämte gotlandsrusset och den svenska ardennerhästen Sveriges enda inhemska hästras.
Den kan härledas tillbaka i historien som en svensk eller möjligen skandinavisk lantras. Beroende på varierande förhållanden och olika förutsättningar i vårt avlånga land har lanthästen uppträtt i ett flertal lokala stammar vilka utgör underlaget till dagens nordsvenska häst. Dessa stammar uppvisade storleksmässigt olikartade individer. Lanthästarna i Jämtland och Hälsingland var lite större och tyngre än övriga landskapshästar.

Petra 22979

Hot mot lanthästen
Av skiftande orsaker kom lanthästen under 1800-talet att utsättas för inblandning av andra raser inom stora delar av sitt utbredningsområde. Under krigen på kontinenten i början av nämnda sekel hade de ädla hästrasema visat sig vara överlägsna som krigshästar. Det blev nu modernt att förädla de inhemska raserna. Denna idé nådde också vårt land och lantrasmaterialet här kom att i betydande grad påverkas av de ädla hingstar som från Strömsholm stationerades ut även långt upp i Norrland.

Nästa framstöt mot lantrasens existens hade en mera jordnära bakgrund. Laga skiftesreformen lade grunden för en snabb rationalisering och utveckling av jordbruket.

Detta innebar också introduktion av större och tyngre redskap på både åker och i skog. Dessa ansågs kräva hästar med större massa och kraft än vad man trodde den inhemska lanthästen om. Därför riktades blickarna mot Centraleuropa och England där de stora och tunga hästarna fanns och som imponerade mycket även på uppfödarna i Sverige.

Importhingstar av olika raser närmast vällde in över landet under senare hälften av 1800-talet och korsades med den svenska lanthästen utan någon egentlig plan. Ganska snart hade dessa tunga kallblod trängt undan lanthästen i de södra delarna av landet och spred sig allt längre norrut.

Karakteristik
Den nordsvenska brukshästen är en medelstor kallblodshäst. De stamboksförda stonas genomsnittliga mankhöjd är ca 153 cm och hingstarnas ca 157 cm. Variationen i storlek är betydande, främst på stosidan. Huvudet är medelstort med rak profil och med breda, väl musklade ganascher vilket ger det ett kilformat utseende. Halsen är medellång och muskulös. Ryggen är lång men väl musklad. Bogen är välliggande med en för en draghäst ändamålsenlig lutning och bringan är oftast bred. Benen är väl dimensionerade, har breda ledgångar och starka senor. Vävnadskvalitén är mycket god. Rörelserna är energiska och taktmässiga.

Färger
Tillåtna färger är brun, svartbrun, svart, fux, gulbrun, gulsvartbrun, gulsvart, isabell samt blacka varianter av dessa färger. Avblekbar skimmel om härstamningen kan bevisas gå tillbaka till de norska så kallade blåhästarna.

Sträng kontroll och hård testning bakom dagens nordsvenska häst.

Knappast någon hästras i världen torde vara mer ingående och allsidigt prövad och testad än den nordsvenska hästen. Vid sidan om de statliga premieringsveterinärernas hälsokontroller alltsedan rasens tillkomst, påbörjades redan på 1950-talet regelbundna röntgenundersökningar av hovbrosken på hingstmaterialet. Dragprov med nordsvenska hingstar infördes nästan 40 år innan dessa blev obligatoriska. Hästrasens temperament har undan för undan förbättrats. Allt detta har lett fram till dagens energiska, hållbara, fruktsamma, lugna och pålitliga nordsvenska häst.

Stambokföring

Rasstamboken är grunden i allt rationellt avelsarbete. Band nr 1 av den nordsvenska stamboken utkom 1915. Dessförinnan skedde viss stambokföring genom lokala intressens försorg. Alltsedan 1931 har rasstamboken utgivits årligen.

Förändringar i samhället en utmaning

Den nordsvenska hästens ursprungliga användningsområde har i första hand funnits i skogs- och jordbruket samt inom militärväsendet. När motoriseringen på åker och i skog satte in på allvar och armén avhästades minskade behovet av draghästar drastiskt. Efterfrågan sjönk och priserna dalade. Detta medförde att allt färre ston fördes till hingst och antalet födda föl gick ner. Härigenom blev avelsbasen smalare och risken för framtida inavel uppmärksammades. Skärpt uppmärksamhet krävs för att hindra en sådan utveckling.

Den mångsidiga nordsvensken

Den kulturhistoriskt värdefulla nordsvenska rasen med dess mångsidighet har stora möjligheter att finna nya användningsområden och detta blir uppenbart för allt fler. Nordsvensken är en mycket god allroundhäst som lämpar sig till all slags körning för både vardag och högtidliga tillfällen. Som ridhäst hävdar den sig väl inom alla discipliner, hoppning, dressyr, fälttävlan och westernridning i de lätta klasserna upp till medelsvår. Med sitt omvittnade goda terrängsinne tar nordsvenskarna sig fram överallt och är därmed utmärkta för turridning och uteritter. Dessutom är de starka och kan ta även de tyngre ryttarna. Genom dess mångsidighet och med sitt goda temperament är de ofta lämpliga ridskolehästar. Det finns därför all anledning att skaffa sig en nordsvensk häst, användbar både inom ridning och körning.

Valid CSS!

Sidan uppdaterad 2016-11-14  Copyright: 2015-2020 All rights reserved